Radio 1910
Femårsjubileum, live-podd och total kris: Att andas MFF
Efter imponerande 383 avsnitt (plus 65 bakom betalvägg), 1,5 miljoner streams och 285 000 lyssnade timmar (!) firar Simon Marke Gran, Johanna Ekvall och Jon Nordströms podd Radio 1910 fem år. Mitt i vad de själva beskriver som MFF:s största kris någonsin bjuder ”världens största podd om MFF” in till livepodd på Clarion Hotel Malmö Live, med gäster som Pontus Jansson, Miguel Ángel Ramírez och Mia Persson. En chans att snacka allsvensk uppstart – och kanske få lite terapi.
Ni säger att det är kris nu?
Jon: Fullständigt. Det kan inte vara mer kris än vad det är nu. Vi har en sportslig katastrof och ett ekonomiskt katastrofresultat.
Johanna: Och en identitetskris för gemene Malmöbo. Vi har en stolt vinnarkultur – ”välkomna till Malmö, det kommer att göra ont” – och nu är det vi som konsekvent får stryk. Vi skämtade om att man fick ta ett dagen efter-piller efter 0–4 mot Mjällby.
Simon: Man har sett riken kollapsa förr, men inte så här. Det här fallet och den här fallhöjden är utöver det vanliga. Vi gjorde ett minusresultat på nästan 100 miljoner 2025 och har bytt ut vd, tränare och styrelse. Det är extrema skiften.
Om vi spolar fram några månader – vad har hänt då? Kommer det lösa sig?
Jon: Första sju omgångarna är brutala. Om vi inte köper in ett par spelare som går in i elvan - då står vi djupare i skiten. Vi har inte spelarmaterialet nu. Den här truppen är sämre än förra året. Förväntningarna motsvarar inte verkligheten och den cocktailen är klassisk för storklubbar. Det går snabbt. Norrköping var en av Sveriges rikaste klubbar för tre år sedan - nu är de i superettan. Vi måste få rätt personer på rätt plats.
Påverkar krisen ert jobb med podden?
Jon: Vi fick en tråd på Twitter med hundra likes om att vi suger för att vi är negativa och bara gnäller. Det är ju lättare än att komma med saklig kritik. Folk ser oss som en supporterpodd. Varför definiera och begränsa? Vi är en podd, punkt, som råkar ha bättre koll än alla andra poddar. Kritiker menar att man ska stötta laget. Det gör vi också. Men vi kritiserar för att det ska bli bättre, så vi inte hamnar här igen.
Johanna: Vi är MFF:are rakt igenom. I blodet, i själen och i nästa liv. Men utöver att påverkas som alla andra måste vi analysera allt och återuppleva det. Normalt hade man tagit två järn och gått och lagt sig. I stället sitter vi och grottar ner oss – och möter kritiken.
Simon: Sen i somras har det inte gått en enda dag utan att jag velat lägga ner. Det är så jobbigt. Man ska hantera sitt eget mående i relation till MFF och samtidigt återuppleva allt varje gång. Skämt åsido.
Men finns det inget terapeutiskt i det?
Simon: Vi torskade med 4–0 borta mot Mjällby i söndags. Då hade man kunnat ta ett glas vin och natta sitt barn. I stället ska man sätta sig i en timme och grotta ner sig. Det är mentalt påfrestande. Sen vaknar du och ser folk kalla dig idiot för att du säger vad du har sett.
Hur påverkar det här ert privata liv?
Jon: Jättemycket, det gör det alltid. Men just nu finns det också en parallell njutning när det går dåligt, men det får stanna här. Alla klagar på oss – i klubben, utanför, i resten av Sverige. Helt ärligt: ibland är det nästan roligare med 0–4 än att vinna med 2–0, för problemen finns ändå kvar.
Simon: Man förstår ju varför, var ska folk rikta sin frustration? Alla mår dåligt. Spelarna kan inte hjälpa att de spelar i MFF, men det är de som får skiten. Även fast det primärt inte är de som förtjänar den. Och det är de som förtjänar skiten. Just nu är alla arga på allt och alla. Klubben har satt sig i en situation där de inte kan göra någonting utan att bli kritiserade - det blir snabb ett hårt klimat.
Vad blir utfallet?
Simon: Det kommer tillbaka, men det blir en lång resa. Det kommer synas på publiken och engagemanget.
Är vi bara i början av krisen?
Johanna: Det cementerades mot Mjällby. Det var vår sista livlina till Europaspel – och chansen att få tillbaka pengar som försvann. Och något slags återställande av en världsordning som gemene supporter ser det.
Simon: Det är en sak att misslyckas för att man är sämre. En annan att falla på grund av inkompetens. Då ställs supportrar och klubb mot varandra.
Johanna: Det blir en slags anarki i frustrationen. Och MFF har i princip stängt sin kommunikation helt.
Vad var första tecknet på att det skulle gå så här?
Jon: När Håkan Jeppsson dog 2019. Ledningen är allt. Efter honom har det dött gradvis. Vi har kunnat köpa oss ur problemen, men inte längre. När bästa akademin och största plånboken inte ger bästa laget – då ligger problemet inte hos spelarna.
Hur mycket håller ni tillbaka i podden?
Alla: Jättemycket.
Simon: Dels för det psykiska måendet. Men också för att vi har inflytande. Vi vill inte dra igång onödiga drev, särskilt inte mot enskilda spelare. Det är ett stort ansvar.
Johanna: Jag försöker alltid vara positiv. Men man måste vara sann mot sig själv.
Simon: Vi säger ofta innan vi trycker på rec: nu försöker vi vara positiva. Men vår framgångsfaktor är ju att vi inte gör oss till. Vi är oss själva.
Hur snabbt släpper avsnitten efter matcherna?
Jon: Vi trycker på rec på slutsignalen. Producenten redigerar direkt. Men det innebär också att känslorna är råa, så det gäller att hålla igen.
Simon: Det finns ingen semester. Det är varje vecka, året runt. Julafton eller högsommar.
Finns det någon glädje kvar i det?
Johanna: Framför allt en enorm stolthet. Vi har gått igenom drev, solsken och helvete i fem år.
Responsen visar att det fyller en funktion. Det är en bearbetning. Folk lever och dör med MFF – och vi blir en del av det.
Sjukaste minnena?
Simon: Jag satt i ett båthus i Bohuslän och spelade in direkt efter en match jag såg på mobilen.
Jon: När assisterande tränaren Teodor Olsson hörde av sig och sa att han lyssnar på varje avsnitt, och tog in allt vi säger fast han inte alltid höll med. Det betydde att vi faktiskt har en verklig påverkan.
Johanna: Att få sitta ner med Sebastian Nanasi när han var ung, och nu se honom göra en karriär. Och i mitten av säsongen 2025 när jag höll ett brandtal i podden. En lyssnare hörde av sig efter och erbjöd oss qigong om till och med jag hade gett upp hoppet. Vi tog emot det och stod på ett hustak och gjorde qigong. Mötet med människorna som lyssnar är allt.
Tar era lyssnare hand om er?
Simon: Jag har en burk hemmagjord lingonsylt i kylen från en lyssnare. De är bäst.
Jon: Jag blev bjuden på nio shots av en lyssnare på Arlanda för tre veckor sen.
Radio 1910 live med Pontus Jansson & Miguel Ángel Ramírez, Clarion Hotel Malmö Live
 | A guest post by
|
Så ärlig och osminkad intervju👍🏼 det gillar jag skarpt🩵🩵🩵som ett bra äktenskap där det går upp och ner men kärleken gör att du aldrig släpper taget✌🏼